Svensk ordbok 2009, webbversion
[fjåm`-]
verb fjompade fjompat
fjomp·ar●bete sig fjompigt
vard.psykol.han var nervös och fjompade sigfjompa sigsedan åtm. 1950-talettrol. variant till fjollas ’vimsa’; jfr äv. sv. dial. fjumla ’bära sig tölpaktigt åt’, no. dial. fjump ’tung person’
Subst.:vbid1-150131fjompande;
vbid2-150131fjomperi